tt av de viktigaste stegen på den vägen ut ska Bowie ta några år senare, 1967. Han lämnar de mediokra bluesrockbanden han spelat i bakom sig. Irriterad över den låga ambitionsnivån skriver han in sig på London Dance Centre efter att ha träffat mimartisten och dansaren Lindsay Kemp.
Bowie studerar allt från mim, avantgarde-teater till commedia ell’arte. Han blir på djupet fascinerad över scentekniker för att skapa och gestalta en persona. För att slippa bli sammanblandad med Davy Jones i bandet The Monkees tar han namnet David Bowie. Namnet är efter den amerikanske 1800-talsnybyggaren Jim Bowie som var mannen som gjorde Bowiekniven till ett begrepp. Det är snarare ljudet av namnet som lockar David än storyn om kniven. Det gör att Bowies fans fortfarande noga skiljer på riktiga fans och andra genom uttalet av Bowie. Det uttalas Båowie. De som säger Baowie har inget förstått.
Bowie lär sig en mimakt som han spelar upp på vännen Marc Bolans konserter med bandet T-Rex. I juli 1969 släpps den singel som ska bli David Bowies första hit och följa honom i setlistor genom hela hans karriär. ”Space oddity” med historien om Major Tom bär många av Bowies återkommande element. Känslan för samtiden är ett sådant, låten kommer ut fem dagar före uppskjutningen av Apollo 11 och spelas i BBC som signaturmusik till rapporteringen. Men i sången får också Bowies känsla av utanförskap kropp, alienationen, rädslan för den stora ensamheten och fascinationen för rymden ska återkomma i mycket av hans kommande verk. Major Tom, som lämnar mänskligheten och försvinner ut i rymden för att sväva viktlös över jorden blir något av Bowies första alter ego. Det är ingen slump att tusentals fans i sociala medier valde en strof från ”Space oddity” som sista hälsning:
”Ground control to Major Tom, your circuit’s dead there is something wrong. Can you hear me Major Tom?”
Bowie var fascinerad av rymden. Låten ”Space oddity” kom ut fem dagar före uppskjutningen av Apollo 11.
Efter ”Space Oddity” börjar Bowie tydligt att orientera sig bort från traditionell rock’n’roll mot ett mer nyskapande musikaliskt uttryck. Men lika viktigt för att förstå vad som formar David Bowie före det stora genombrottet är hans kontakter med konstscenen i London vid den här tiden.
Den moderna konsten är en progressiv kraft och under stark förändring i slutet av 1960-talet. I England sprider sig Arts Lab Movement med 50 olika ”konstlaboratorier”. David Bowie övar och uppträder med mim på en av dem, Drury Lane Arts lab. Det är för övrigt samma ställe där John Lennon och Yoko Ono gör sin första gemensamma utställning. Bowie går vidare och bildar Beckenham Arts Lab, ett konstkollektiv som blir en samlingspunkt för en kreativ och hipp grupp unga i London. I en närliggande park arrangerar de en gratis festival som går till historien i form av David Bowies sång ”Memory of a free festival”.
En pressbild på en ung David Bowie 1970. Foto: Bulls
Under tiden för Beckenham Arts Lab möter David Bowie flera personer som ska komma att bli avgörande för hans karriär. Gitarristen Mick Ronson och basisten Tony Visconti, som också blir Bowies första riktiga producent, utgör starten för det legendariska rockband som ska ta honom genom den första delen av 1970-talet – The Spiders From Mars.
Bowie träffar också under detta år, 1969, Angela Barnett, som blir hans första fru.
David Bowie ger ut albumet ”The man who sold the world” och åker för första gången till USA på en promotionturné. Det som sker under den resan är typiskt för David Bowie. Han får mycket starka intryck av den del av den amerikanska musikscenen som brukar kallas för punkens ursprung. Det handlar om band som Iggy and the Stooges, MC5 och Lou Reeds Velvet Underground.
Bowie får enligt sägnen idén att sammansmälta Iggy Pops persona med Lou Reeds musik till en egen skapelse, ett alter ego, som för alltid ska förändra rockhistorien: Ziggy Stardust.
David Bowie som sitt androgyna, utomjordiska rockstjärne-alter ego Ziggy Stardust, 1973. Foto: GETTY IMAGES
Hur mycket som är efterhandskonstruktion och fakta i den analysen är svårt att reda ut. Men klart är att Bowies förmåga att samla personligheter och göra sig själv till en kameleont som artist får sitt starkaste uttryck i Ziggy Stardust.
Albumet ”Ziggy Stardust and the Spiders From Mars” kommer ut 1972 och lanseringen är en uppvisning i en annan förmåga som David Bowie besitter. Han är ett medialt geni innan termen mediestrategi är uppfunnen.
David Bowie är förvisso känd i England före Ziggy Stardust, men hans största framgång är en tre år gammal femteplats på singellistan med ”Space oddity”. Det spelar ingen roll. David Bowie förstår att uppträda som en superstjärna så till den grad att London febrar vid blotta ryktet om att han eventuellt ska dyka upp på en klubb under kvällen.
Det är som om framgångarna kommer som en naturlig följd av hans stjärnstatus, inte tvärtom. Ziggy Stardust skapar total Bowiehysteri i England. 1970-talet blir David Bowies, hans utveckling och kreativitet under ett decennium kan på goda grunder sägas sakna motstycke
i populärkulturen.
Han återuppfinner sig själv och sin musik gång på gång. Hans androgyna uppenbarelse utmanar alla tänkbara föreställningar kring manlig identitet och i intervjuer provocerar han ständigt en konservativ omvärld kring sin sexuella läggning. Det sakligt korrekta epitetet småbarnspappa vid den här tiden är ungefär det sista ord någon kommer att tänka på i samband med David Bowie.
